Fan, det värker, det ilar då och då. Det känns ibland som om alla har förstått utom jag. Att världen står och pekar, stackars han som tror att livet är en dröm

Agnes eller Isabelle som har tagit bilden.

 

Jag blev hemma ikväll, och det gör inte så mycket. Jag klagar väl inte i alla fall. Jag känner att jag nog behövde det egentligen. Jag är sjukt trött redan och funderar på om jag ska lägga mej tidigt ikväll. Annars kanske jag läser lite eller så.

Sen imorgon ska jag och Isabelle hitta på någonting istället!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

Din blogg:

Kommentar:

Trackback