Min sista gnista hopp var att synas, att bli sedd. Och jag glömmer bort att andas

Klockan börjar bli mycket och jag sitter ändå uppe. Fastän jag vet att jag borde sova nu, eftersom att jag är så otroligt morgontrött och jag ska till skolan imorgonbitti - som vanligt! Men vi har fysikprov imorgon som jag absolut inte kan, alls! Jag vet att jag får skylla mej själv eftersom att jag inte tränat och blablabla. Men jag tror fortfarande inte att jag skulle kunna allt så bra som man borde även om jag hade börjat i tid. Jag hade kunnat mer än vad jag kan nu, såklart. Men vi har inte haft några genomgångar på detta, och fysik är inte direkt det lättaste ämnet enligt mej. Det är det verkligen inte, plus att jag tycker det är ointressant. Då blir det ännu svårare att lära sig någonting. Och utan genomgångar känns det nästintill omöjligt. Ingenting är omöjligt, jag vet det också. Men det är svårt, och jag fattar inte av att bara läsa. Jag vill verkligen inte göra provet imorgon heller, för jag kan inte. Det känns bara onödigt att sitta där och försöka, eftersom att jag inte fattar någonting. För det gör jag verkligen inte, jag fattar ingenting av det där.

Det hjälper inte att skriva och klaga, men jag vill göra det ändå. För jag är så sur och less nu. Ja, jag är less! Inte bara på fysiken, men bl.a den. Jag tänker sitta uppe ett tag till, för att jag vill. Sen tänker jag sova när jag känner för det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

Din blogg:

Kommentar:

Trackback