Jag går och aktar mig för vintern, och för gråten och den stora depressionen. Jag har liksom gömt mig i ett halvår under täcket. För att skydda mig mot ensamheten och tvivlet, och mot tomheten efter explosionen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

Din blogg:

Kommentar:

Trackback