Jag, Agnes och Karin bestämde oss för att gå ut och gå igårkväll. Sagt och gjort. Vi gick och pratade om allt mellan himmel och jord, ungefär. Och ganska precis på tolvslaget ser vi hur små snöflingor faller ner. Som sagta men säkert både blir större och fler. Det kändes ganska speciellt ändå, liksom bra. Att årets första snö kom precis på första advent. Vi gick där tätt intill varandra och sjung jullåtar. Då mådde jag rätt bra, och även om jag är sjukt mörkrädd så kändes ingenting speciellt läskigt den där natten.

Jag var rädd att jag inte skulle få den där riktiga julkänslan i år. För den brukar komma redan i september, men i år kände jag... ingenting? Och man har ju hört att det känns lite mindre ju äldre man blir. Men det vill jag inte tro på. För jag älskar den där känslan man har dagarna alldeles innan julafton och på kvällen då man lägger sig den 23 december. Och liksom pirret i magen som man har då man vaknar upp dagen efter, på julafton! Men inatt så kom den, den där efterlängtade känslan.